Oj vad skönt med en ledig helg. Eller nästan i alla fall.

Ska jobba imorgon natt.

Har blivit mycket jobb nu senaste veckan.

Jag var helt förvirrad i torsdags när jag skulle jobba så jag körde till fel ställe!?

Jag trängde mig på där på boendet och de fattade ingenting, varför skulle de ha extra personal?

Helt sjukt. Sen ringde de från det boendet jag egentligen skulle infunnit mig på 21.15

Då gick det upp ett ljus för mig.

Generad och stressad körde jag i ilfart till stället jag skulle vara på.

Alla skrattade gott.

När jag väl var framme och ombytt så kände jag i fickan och där låg minsann larmtelefonen och nycklarna från det andra stället jag var och gjorde bort mig på.

Bara till att köra iväg igen.

Vilken jävla natt. Men det gick bra sen i alla fall.

Inga fler misstag förutom att jag tog handtvål istället för desinfektionsmedel när jag skulle sprita händerna.

Ingenting i jämförelse med det andra.

Det funkar inte riktigt att jobba varannan natt, man blir omvänd i både kropp och knopp tydligen bevisat :)

Nu är det som det är, jag bjuder på det :)

Idag är det lördag och det är underbart. Vi ska in till grannarna och umgås lite.

Ska bli trevligt!

Gubben min är på systemet och handlar rödvin.

Snart dax för en resa till Tyskland känner jag. Det gapar tomt i spritförrådet.

En sak som retar mig är folk som man känner, både väl och inte så väl, folk som tror man är vänner och bara för att man är hantverkare eller är duktig på vissa saker så tror de att man ska göra allt gratis.

Hur har man mage och inte säga någonting utan bara tacka för hjälpen, vi hörs!?

Man brukar väl i alla fall fråga om man vill ha något för det eller skicka med en flaska vin eller vad fan som helst?

Nej ibland känns det som man har en jävla välgörenhetsorganissation.

Lusefräcka, gnidna människor som är för snåla för att hyra in hantverkare och som istället utnyttjar "kompisar" och tror då att det ska vara gratis!

Jag pratar såklart om min käre man.

Han är så snäll och ställer alltid upp för allt och alla fast han håller på som en galning här hemma med allt som hör renovering till.

Han är elektriker för er som inte visste och alla sliter och drar i honom så armarna går snart av.

Ja, men han ska bara hjälpa mig koppla in spisen, eller sätta upp en dimmer tänker folk. Visst det går snabbt men är det då fem-sex stycken som ber om hjälp med småsaker så är man snart uppe i en arbetsdag, utan betalning dessutom!

Säkert många som känner igen detta...

Jag menar inte att man inte ska hjälpa sina nära och kära, utan det ska man såklart utan att ta betalt beroende på vad det är, men det måste finnas en gräns.

Och alla är inte heller så nära och/eller kära!

Punkt!