Så var snart denna dryga, trista dagen slut. Tack & lov! :)
Imorgon har jag lunchdate inbokat i alla fall med världens bästa Johansson :)
Måste ta en vända på stan och köpa lite kläder till Leo. Tycker jag har köpt men ändå har jag inget att ta på honom.
När jag hämtade honom idag på dagis hade han fått andra kläder på sig än de jag lämnade honom i.
Herregud, byxorna var som trekvartsbyxor och bodyn ska man var glad att knapparna höll ihop i skrevet.
Stackars pojk :)
Vilken hemsk mamma jag är som lägger dit för små kläder!
Så imorgon blir det nya kläder för lillemannen.
Får se om det blir något dagis imorgon för honom. Han är inte riktigt sig själv. Kinkig och han låter rosslig, snorar och man känner inte riktigt igen honom. Så vi får se hur det blir.
Känner lite på mig att han vaknar med feber imorgon.
Brukar ha rätt feeling..
Nu ska jag sörpla upp det sista i vinglaset och prata lite med min lille gubbe :)

Lämnade två barn på dagis men kom hem med tre :)
Wilma och Milo ville leka så han hängde med oss hem.
Dom har ätit mellanmål och leker så fint här med Leo i hasorna :)

Jaha, här sitter jag och glor. Bägge barnen är på dagis. Fy vad trist!
Har verkligen ingenting att hitta på.
Så fort man hade en ledig stund innan så fanns det alltid att göra. Måla, spackla, slipa & dona.
Men nu är vi faktiskt färdiga med vad vi ska.
För stunden i alla fall ;)
Känner jag oss rätt så blir vi rastlösa inom en snar framtid och börjar säkert rycka i några gamla tapeter eller något :)

Jag ska minsann se om jag kan starta upp vår gamla laptop. Behöver komma åt en del bilder som ligger i den.
Måste verkligen föra över alla bilder på skivor eller något om datorn skulle gå sönder. Man vet aldrig, det kan gå fort!
Vår gamla stationära dator tvärdog bara sådär. Och där hade vi alla bilder från när Wilma blev till, höll jag på att säga ;) Nejmen två-tre år i bilder, hela bebistiden och även många andra bilder förstås.
Jag var helt förstörd. Så förbannad man blir på sig själv att man inte sparat bilderna på något annat ställe.
Den gången hade vi tur. Någon gång ska man ha det också!
En som Jon känner, kände någon i sin tur som lyckades fixa detta.
Men det kostade där efter. Tror vi fick betala 5-6000kr.
Men det var det värt!
De enda bilderna som ej räddades var husbilderna vi hade på huset som det såg ut när vi köpte det.
Lite synd. Hade varit kul och jämfört med nu :)

Snart dags att klura ut vad man ska äta till lunch..
Tråkigt att äta själv..
Fast när jag tänker efter lite närmre så ska det bli jäkligt skönt.
Ingen som skriker rakt ut när han vill ha mer och det inte går tillräckligt snabbt, ingen som spiller mjölk över bord och annat, ingen som gapar att dom vill ha mer dricka eller ska gå och bajsa mitt under måltiden.
Inget kladd och inget skrik.
Guuud vad skönt! ;)

Hej på en stund!